R.I.P. snutte

I torsdags hände det som inte fick hända... Vi var på vårdcentralen. E hade precis vaknat och ville ha kvar snutte en stund extra. Sen drogs han med av lekhörnans begränsade utbud och det var först på kvällen som det fruktansvärda uppdagades - snutte var kvar på vårdcentralen! Vi föräldrar förberedde oss mentalt inför ett inferno av hysteriska skrik, tallrikskastande och andra galenskaper som vår 3-åring är kapabel till, alltså en ganska sömnlös natt. Trots att jag misstänkte att det var lönlöst, så grävde vi ändå fram en gammal snutte från när E var liten, men som han ratat till fördel för Snutte med stort S. 

E som bebis med robot-snutten, som senare
blev dumpad och ersatt med snutten nedan.

E med favorit-snutte numero uno, som nu
alltså är ersatt med robot-snutten.

Den nya (gamla alltså) är av ett helt annat material och har en helt annan känsla men jag presenterade den för honom på ett noga förberett sätt: "Titta vilka fina ROBOTAR! Denna snutten hade du när du var liten och du gillade den jättemycket!". Reaktionen var minst sagt kylig, men den nya snutte fick trots allt följa med under nattningen. Efter någon timme gnäll somnade E. Jag tyckte SÅÅÅÅ synd om honom! Han som älskar sin fina, orange snutte. Sönderrivna, härliga, perfekta snutte... Jag hade så dåligt samvete för att jag inte hållit bättre koll.

Jag mindes när vi var på Grönland förra året och vi glömde snutte under ett par timmar när vi skulle på promenad. E fick ett utbrott som vi aldrig tidigare skådat. Jag överdriver inte det minsta när jag säger att han var t o k i g! Helt sinnessjukt arg, skrek hela vägen hem och hade värsta episoden av nattskräck på natten efteråt. Vi lovade oss själva den dagen att vi aldrig någonsin skulle glömma snutte igen! Aldrig. Någonsin. Punkt. Slut. Och se hur bra det gick...

Dagen efter - alltså igår - ringde jag vårdcentralen direkt när de öppnade. Ingen hade sett den! Jag tänkte att de måste missuppfattat så vi gick dit innan dagis för att se efter själva. Samma resultat. Så någon måste alltså ha tagit eller slängt den?! Hur kan man ta eller slänga något sådant, undrar ju jag då? Nåväl, jag förklarade denna tragedi för E och han verkade mycket förstående. Dagen gick och han var allt lite edgy, men det gick ok ändå. Vid lunchnattningen var det nya snutte som gällde och... DET GICK BRA! Det har hittills varit som om gamla snutte inte existerat och med facit i hand är det alltså jag som tagit denna förlusten hårdare än självaste Mr E! Jag är fortfarande väldigt förvirrad över detta och kan inte riktigt förstå vad som hänt!